Kommer du ihåg sången..
- den tjugonde oktober tjugotjugo-
"Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand. Vi är en massa syskon som tycker om varann.
Å gud är allas pappa och jorden är vårt bo. Och vi är vän med alla på jorden må ni tro"
Denna sång har präglat mitt liv otroligt mycket. Den innefattar så många viktiga värderingar hos mig.
Sången fick jag nog höra ganska tidigt i skolan och jag älskade den. Personligen tänker jag kanske inte att gud är allas pappa men att vi kommer ändå hit på samma sätt genom att födas fram. Alla skapas på samma sätt men kommer ut till olika förutsättningar. Vi kommer till en värld som vi ska dela med så många andra människor, djur av olika slag, boende, skolor, arbete, naturen och mycket, mycket mer. Bilden som hörde till sången var så talande, barn med olika hudfärg, lika men ändå olika. Jag minns det så starkt.
Jag tycker det är så jobbigt att männsikor mår dåligt, har alltid upplevt det så. Om jag dessutom skulle ha åsamkat det själv mår jag ännu sämre. Har funderat på sistone om vad jag kan ha sagt till någon i skolan? Hur elak kan jag ha varit?
Jag vill säga förlåt! Förlåt för att jag sa dumma saker, för att jag kanske hängde på vad andra sa eller gjorde som inte var okej. Förlåt för att jag inte hade kapacitet att ta dig i försvar. Att jag inte förstod eller inte hade verktyg för att ge dig stöd.
Jag vet ju hur det känns då jag själv fått kommentarer som glasögonorm, var din pappa glasmästare eller?, är du dum eller? och mycket annat i både stort och smått. Det tar så hårt inombords och man kanske inte alltid förstår vidden av hur det påverkar ens självbild och självkänsla.
Såna här saker bland många gör att jag blir påmind om sången.
Vi sätter oss i ringen...vi samlas, pratar ut eller umgås.
Vi tar varann i hand...vi tränar oss i att kompromissa, hitta lösningar tillsammans. Vi möts på vägen.
Vi är en massa syskon...vi är ju typ lika men ändå olika och vi borde hålla ihop.
Gud är allas pappa...vi skapas i samma värld och hör ihop, vi ska samverka, dela på jordens resurser och värna om människan och naturen.
Och vi är vän med alla..kanske inte nära vän men att helt enkelt se din nästa som en människa, en annan människa. En som, du som har samma behov som du , som behöver äta, sova, utvecklas och få kärlek.
Jag hör sången i huvudet varje dag och tänker...TILLSAMMANS...
/ Linda-Marie